Kanske ändå..

..håller jag kvar vid en tidigare plan. Hjärnan jobbar långsamt och det är blandade känslor. Att stå mellan två vågskålar och vänta på att få se den ena väga över tar sin tid. Vill inte göra något förhastat och saker förändras under tidens gång vilket får vågskålarna att bli jämbördiga. Men kanske den ena väger över lite..? Vet inte.. Avvaktar lite till.. Hoppas på ett mirakel.. Ett mirakel skulle vara att vakna en dag och bara ha lösningen klar! Att försöka hitta rätt i livets labyrint har tröttat ut mig och istället för att finna orken till att fortsätta leta efter rätt väg har jag börjat ge upp att söka. Väntar och hoppas att någon kan komma och visa mig vägen och leda mig rätt.. Men det är väl att hoppas för mycket?