DNA-test först tack!

I denna värld vi lever med internet och andra medier så krymper världen till en liten golfboll. Man har koll på allt som händer omkring en inom några sekunder. Världsnyheter når ut på nolltid och plötsligt är hela jordens befolkning informerad om ditt och datt.

Det som kanske är mest fascinerande med vår lilla jord är hur folk känner varandra. Via Facebook har jag flera bekanta som känner varandra, men jag har ingen aning om hur. Det finns också kopplingar tvärs igenom landet, från norr till söder. Man kan bara fascineras över hur liten världen är egentligen.

Idag hade jag ett samtal med en nyfunnen vän som bor i de södra delarna av Svedala. Vi kom in på att prata om en liten håla ute på vischan. Jag fick frågan hur jag visste var det låg. Inte var väl det så konstigt. Jag hade ju släkt där. HA! Självklart visste han mycket väl vem det var också!! Vi hade någon gång skämtat om att vi kanske var släkt, men jag kan lugna er att det är vi inte. I alla fall inte på nära håll!

Men när man börjar fundera på det.. Hur stor koll har man på vad sina äldre generationer sysslat med? Kanske fanns det massa otrohetsaffärer? (OBS! Detta är INGEN antydan på att de mina skulle ha haft det, utan bara en lek med tanken!) Plötsligt slår det mig att TÄNK OM, man faktiskt skulle träffa någon potentiell man som man egentligen är närmare släkt med utan att veta om det!! DET skulle kännas lite creepy..

Ska man kanske begära ett DNA-test på första dejten? Gå igenom hela släktträdet tillsammans? Det hade varit en dejt det.. Tänk att sätta sig på biblioteket och släktforska på första dejten! Haha.. Nej.. Klart att man inte ska det! Men möjligheterna att man är släkt finns ju alltid och ju mer världen krymper desto fler ställen runt om på jorden kan man finna släkt. Å andra sidan så skadar det inte heller att blanda ut släktblodet.

Tänk för i tiden när man inte hade möjlighet att ta sig så långt ut i den då stora världen för att söka en maka. DÅÅ var det creepy.. När inavel kunde bli ett problem, med sjukdomar som följd! Neej.. Föredrar nog att världen krymper ändå! Och med dagens teknik kan man ju alltid använda sig av DNA!!

Shit... Vilket dåligt inlägg!!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det är när man vågar lämna stigar och lita på sin intuition som man finner nya guldgruvor. Detta hände mig bokstavligt talat idag.

Jag packade ryggan med en liten massäck och begav mig ut på nya äventyr i skogen. Min tanke var att följa en led (som troligtvis är ett skidspår och ej lämpat för sommarvandring). Markeringen försvann och jag gick vidare på en annan led i väntan på att det snart skulle dyka upp en skylt med rätt markering. Men nej. Vände efter att ha gått kraftigt nedför i 2 km. Hmm.. 2 km uppför då. Misstänkte vart leden kanske kunde ha vikit av och mycket riktigt fann jag markeringen inne i snåren.

Lyckades följa en igenvuxen stig som visade sig korsa några myrar. Det var nu jag insåg att det är nog bara tänkt att man ska åka skidor på denna dåligt markerade stig. Fick helt enkelt gå runt myrarna men lyckades ändå blöta ner mig upp till knäna. Hittade igen leden igen lite senare. Kom så småningom till en liten vacker tjärn. Velade lite och kunde inte bestämma mig vilken sida av tjärnen jag skulle ta. Nu hade jag ingen aning var leden egentligen gick utan jag litade på mitt lokalsinne.

Valde nog inte bästa sidan men se där i all otillgänglighet lyste det plötsligt alldeles gult av STORA kantareller. Hit hade ingen annan hittat! Stannade och började plocka för glatta livet. Jag hörde att det finns gott om "surr" omkring mig och inser att jag stod precis bredvid ett jordgetingbo! Jag hade nog lyckats störa dom lite grann. Jag fick lite lätt panik när jag såg alla getingar runt mig.

Just på den platsen ligger det nu ett gäng tappade kantareller som jag vägrade försöka få med mig. Lite förvånad över att undkomma utan ett enda stick! Till slut efter att ha korsat ytterligare blötområden, snår, tät skog och kalhyggen kom vi fram! Bara sisådär 3 timmar försenade, men med en stor skörd av troligtvis årets sista gula kantareller!

Nu återstår bara att rensa!! :-)

Snabb uppdatering

Jag vet att det har gått en vecka sedan jag skrev något sist. Här kommer en uppdatering i punktform.

• Har promenerat! (Som vanligt!)
• Har städat! (Lite mer ovanligt!)
• Har tvättat! (Ganska vanligt!)
• Har haft långa givande samtal på kvällarna! (Ovanligt!)
• Har rivit en utbyggnad med kofot! (Mycket ovanligt!)
• Har haft myskväll med vänner! (Ganska ovanligt!)
• Har besök från Borås (Händer ibland, men inte så vanligt!)
• Har röstat i valet! (Vanligt! Fast det blev inte som jag ville...)
• Har plockat lite svamp! (Ganska vanligt!)
• Har suttit framför datorn i timtal! (Mycket vanligt!)
• Har funderat och kommit fram till en slutsats! (Ovanligt!)

Det var en snabb summering av veckan! Ikväll ska jag och JF gå på MoDo-Luleå! Räkna med förlust till MoDo. De förlorar alltid när jag går på hockey! Tjing!

"Hoppa! Du måste hoppa.."

Måste bara dela med mig av denna dröm. Tror den betyder något..

----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag befinner mig i ett gammalt timrat tvåvåningshus. Jag bor på andra våningen. Byggnaderna runt omkring minner om ett hårt liv på landet en gång för länge sedan. Där står häbren, kornbodar och en gammal ladugård. Allt är timrat och omålat. Den gamla gården är omsluten av skog i 3 riktningar. I den 4:e riktningen kan man se lägdor (åkrar). Jag befinner mig i långt upp i nordligaste Norrland.

Övervåningen i det gamla huset som jag bor i har 2 rum och är inrett gammalt. Gamla trasmattor som är vävda i olika färger. Möblerna är handsnickrade en gång för längesedan och i ett hörn står en gammal spinnrock. Det känns som tiden stått stilla i 100 år. Väggarna har kvar sitt vackra timmer och golvet har kvar sina breda träplankor som många fötter trampat på under årens lopp. Utefter en vägg, precis under ett snedtak står min säng. En smal enkelsäng inklämd under det sneda taket.

Jag har precis gått och lagt mig. Jag blundar och försöker somna. Jag är så ofantligt trött och vill inget hellre än att få en god natts sömn. Jag känner plötsligt någon vid min sida. Någon som börjar rycka i mitt täcke och vill att jag ska titta upp. Det är någon som inte vill att jag ska sova. Jag öppnar ögonen och ser mig om i det dunkla rummet. Månskenet som letat sig in genom fönstret är tillräckligt för att man ska kunna se. Det finns ingen där. Försöker återigen somna. Det börjar åter rycka i täcket. Jag känner händer som läggs på min kropp och försöker skaka mig. Det är händer från fler än en person. Jag kryper under täcket och försöker sparka mig lös. Jag ropar; "Gå härifrån! Jag vill sova!"

Jag tittar fram från täcket och försöker se. En skugga flimrar förbi. Jag undrar för mig själv vad de vill. Jag känner ett obehag. Snurrar runt i sängen och intalar mig själv att det var en dröm. Försöker återigen somna men upplevelsen gjorde det svårt. Jag försöker göra en sköld av täcket. Jag försöker inbilla mig att jag ligger i en puppa och inget kan komma åt mig. hade precis börjat slappna av när sängen skakar och jag känner att flera stycken står lutade över mig. Nu vill jag fly. Försöker ta mig ur sängen, men det är som om snedtaket kommit närmare och är nu så nära att jag kan inte resa mig upp. Jag kämpar att komma ifrån deras händer som återigen finns på min kropp.Samtidigt hör jag röster som säger; "Hoppa! Du måste hoppa.."

Panik bryter ut. Jag sparkar mig slutligen lös och skriker. Jag försöker jaga ut dom ur rummet och tror att jag lyckats. Försöker stänga den gamla trädörren som avskiljer de 2 rummen, men den har slagit sig på ett sådant sätt att den mer är som en svängdörr. Jag tar tag i den stora nyckeln och försöker ändå att låsa. Det går inte. Glappet mellan dörren och karmen är för stort.

Trots upplevelsen går jag tillbaka till sängen. De kommer tillbaka och allt börjar om. De skakar mig och upprepar hela tiden; "Hoppa! Du måste hoppa..". Till slut försöker jag fly. Jag springer mot dörren och in i det andra rummet. Jag rusar nerför den gamla trätrappan och ut! Det är sommar utanför. Jag befinner mig plötsligt på en av mina arbetsplatser. Jag har tappat kontrollen. Vet inte vad som ska göras där. Inte heller vad som har gjorts. Allt känns bara förvirrat och jag känner mig helt "lost". I huvudet finns rösterna kvar; "Hoppa! Du måste hoppa.."

Jag vaknar kallsvettig på soffan i min lägenhet i Själevad. Som så många gånger förr har jag somnat framför teven. Täcket jag hade krypit under låg nu klistrad runt kroppen. Jag låg som i en puppa. Ljus utifrån lyste upp mitt lilla rum och skuggor hamnade på den lilla bit snedtak jag har. Tyckte mig se en gestalt i dörröppningen mot köket. Men den förvann när försökte fokusera blicken. kanske var det en synvilla? Drömmen ligger i färskt minne och jag har svårt att somna om. Fortfarande hör jag orden "Hoppa! Du måste hoppa.."

----------------------------------------------------------------------------------------------

Efter en stunds funderande vet jag nog mycket väl vad som menas med de orden. Tror drömmen har en större betydelse och det är faktiskt dags att "hoppa".

Vad tror ni?

Morris ska åka tåg!

Jag och Morris ska åka till Borås och hälsa på. Har inte varit där sedan maj -09! Nu är det dags! Det blir premiär för Morris att åka tåg! Tror matte är mer nervös för det än han! Valde att ta ett tåg med fler byten, för då blir det naturliga kisspauser! Jag ser en bild framför mig hur Morris kommer stå på perrongen och kissa på andras resväskor! Hoppas han väljer en Louis Vuitton! Jäkla snobbväska! Själv väljer jag min billiga Everest rygga.. Kommer se ut som jag är på luffen.. Den är bekväm och jag behöver inte vara rädd om den. Jag får även 2 händer att hålla Morris med när han jagar chihuahuar på Stockholms Central. Där har vi för övrigt tid till en snabbpromenad om tåget är i tid. Jag har alltid lovat Morris att någon gång få skita på Stockholms gator.. Inget illa menat mot Stockholm och stockholmare.. Snarare ett internt skämt mellan mig och Morris.. Han är ingen stadshund utan en lantis! Nu får han chansen! Han kommer också få chansen att lämna sina spår på väskor och gator i Göteborg. Kan bli en spännande resa.. Tror Morris får börja med en vilodag i Borås och hämta andan. Ställa om sig från norr till söder och smälta alla intryck.

Här har Morris tagit båten ut till Ulvön!

Små små ord av kärlek

Under ett telefonsamtal med barndomskamraten Elsa, som jag nyligen tillbringade på den blöta Sonisphere festivalen med, fick jag plötsligt höra:

"Jag mår så bra ihop med dig. Jag skulle alltid vilja ha det så som det var i Stockholm. Jag hade gärna gått omkring i våta skor hur länge som helst, bara jag fick vara med dig"

Det var nog det finaste någon har sagt någonsin! Blev alldeles varm i hela hjärtat och kan bara instämma att jag hade gjort detsamma!! Älskar dig Elsa!

(Varför blev man inte född gay? ;-))

Det är ju SÖNDAG!!

Idag gjorde jag något som jag tänkt göra i över 3 år.. Ända sedan jag flyttade till Själevad faktiskt. Mitt sinne har den sista tiden varit upp och ner och fram och tillbaka, så kanske hade detta en del i det hela.

Jag började dagen med att promenera ut i en regnig höstskog precis som vanligt. Inget konstigt med det. Jag satte mig ned på en blöt berghäll och funderade en stund. Inte heller något konstigt med det. Men när jag satt där så började jag fundera på de STORA frågorna i livet. Jag nämnde i ett tidigare inlägg från i somras att jag ändå hade en tro någonstans och att det just då kändes bra att ha det. Den tron hade nog falnat lite grann.. Eller jag hade nog liksom glömt bort den.

När jag satt där i den blöta skogen började jag fundera på detta igen. Kanske måste jag hitta min andliga sida igen och förstärka den på något vis? Jag tror att alla människor behöver en tro på något. Sedan må det vara vad som helst. Det viktiga är inte VAD man tror på utan att man har hittat NÅGOT att tro på.

Nåja.. Plötsligt slog det mig i alla fall att idag kunde jag göra det jag tänkt göra så länge! Mer av nyfikenhet och betraktande än av egentlig tro. SÖNDAG idag och jag skulle hinna till gudstjänsten i Själevads kyrka! Nu hade jag möjlighet att faktiskt gå dit och kolla läget som jag så länge tänkt. Fast besluten tog jag mig hem, bytte om och tog en promenad i regnet till kyrkan!

På vägen dit drog jag mig till minnes hur jag av misstag tillsammans med min ena bror hamnade mitt i en gudstjänst i Kiruna kyrka. Vi skulle dit och beskåda den vackra byggnaden, men hade glömt bort att det var söndag... Kiruna kyrka var proppfull och en stor del var barnfamiljer! Lite förvånad faktiskt.. Vi blev bara kvar i dörröppningen ett par minuter sedan gick vi.

När jag kom in i Själevads kyrka insåg jag att jag som är 36 år sänkte medelåldern drastiskt! Yngst efter mig var nog runt 65 år, förutom den kvinnliga prästen som kanske var 40-45 år. Jag var ändå fast besluten att deltaga i denna gudstjänst. (Nu kan jag bocka av det i min "what to do before I die"-lista).

Det var en konstig känsla att vara där. Lite obekväm på något sätt, men många kloka ord kom från prästen som jag faktiskt tog till mig fast med mitt sätt att se det. Jag kunde dra paralleller till mitt sätt att tänka. Jag höll på att brista ut i en skrattattack mitt i alltihopa när en medelålders man med Christer Sjögren-stämma (Inget illa.. Han hade bra röst) började sjunga "Oh store Gud" med förinspelad bakgrundsmusik.. Jag tänkte istället: "Oh, gode Gud vilken tur att inte min vän Elsa är med".. Vi hade definitivt skrattat okontrollerat och förstört hela gudstjänsten. Bara tanken på Elsa i den situation jag satt i, på en kyrkbänk, lyssnande på en Christer Sjögren-kopia fick mig att bubbla av skratt och det var nära att jag lät skrattsalvan komma utan hennes närvaro.

Efter 1½ timma i kyrkan skuttade jag därifrån och var glad över att ha avklarat detta! Undrar vilken församling jag ska besöka nästa söndag? (Haha..)

(Jag är ändå lite förvirrad över varför det var så många unga i Kiruna kyrka medans det här bara var pensionärer... Någon som vet? Frikyrkor kan jag tänka mig har fler yngre också.. Borde kanske forska i det?)

Dansbands-Hille gör comeback

Efter ett långt uppehåll är det dags att ta fram dansskorna och svänga de lurviga igen! Dansmaran hela helgen i Övik. Kanske kan man dansa bort det där extra kilot som lagt sig runt midjan? Ger er Torgny Melins än en gång.. Tror minsann jag lagt ut den förr..? Nu slår vi klackarna i taket! ;-)

Ha en bra och skön helg alla!

Sena nätter

Jag som brukar lägga mig i tid och kliva upp tidigt för att njuta av morgonen har denna veckan gjort precis tvärtom! Allt beror på att jag fastnar chattandes framför MSN med en och samma person. Har många, långa och trevliga samtal på 2-3 timmar.. Och under hela tiden ler och skrattar jag! Länge sedan jag hade denna typ av konversationer.. Då kan det vara värt att vända dygnet!!

Frihet

Orkar inte älta/fundera/oroa mig idag.. bestämde när jag vaknade att strunta i allt och låta mig själv bli fri från sådant. En skön känsla att släppa taget och ta det som det kommer.

Nu ska jag ut i skogen och solen för att njuta av den varma hösten! Jag ska le med fåglarna och krama träden! Jag ska ge tillbaka den kärlek och värme som de ger mig!

Är hon hög tänker ni...? Jaaaa!! Jag är skithög!! På livet!! :-)

Så var det ju det här med vintern..

Som ni läsare som hängt med ett tag känner till, så har jag alltid ångest inför vintersäsongen. Ska man ta en säsong till i Jukkasjärvi eller ej..? Varje vår säger jag att nu var det sista gången..

Nåja.. Sa senast förra veckan att jag inte tänker åka tillbaka, men så igår fick jag ett samtal med förfrågan om jag ville jobba en säsong till. Jag har jobb om jag vill. Lovade att tänka på det ett par veckor. Igår dök även min goa arbetskompis VJ från Jukkas upp också. Plötsligt pratade man vinter och planerade inför säsongen!! Det kändes så naturligt. Som den självklaraste saken i världen!

Idag fick jag hejda mig och stanna upp.. Skulle ju fundera en stund.. Vi får se vad som händer.. Måste nog skriva en lista på för- och nackdelar. Analysera och sedan fatta beslut.

Tjo och tjim!

Snabelpost

Fick idag höra att vill man kontakta mig så går det endast i kommentarsfältet. NÅGON ville vara lite mer privat.. ;-) Här är min mail: hilleerlandsson@hotmail.com

Känn er fria att maila!! :-)

Fascinerande kräldjur

Ofta när jag är ute i skog och mark stöter jag på huggormar. Lyckas aldrig få en bild eftersom antingen ligger kameran hemma eller så är den långt nerpackad i en väska. Innan man fått fram kameran har den ringlat iväg.

Igår traskade jag förbi en kopparödla som tålmodigt låg still och bligade på mig när jag fumlade med mobilkameran. Denna lyckades jag fånga på bild och resultatet ser ni här nedan!

Nästa gång kanske jag kan få den där efterlängtade huggormen på bild! Eller en snok.. Men de ser jag dessvärre aldrig!

Fundering en söndagskväll

Varför GÅR man och lägger sig?? Varför inte bara LÄGGA sig?? Man GÅR och tvättar, GÅR och promenerar (dubbelt GÅ), GÅR och jobbar (fast man tar bilen), GÅR och handlar, GÅR på krogen (Där brukar man ju sitta eller möjligtvis DANSA)... Listan kan nog göras lång... GOD NATT! Nu SPRINGER jag och lägger jag mig!!

Blankt

Jag såg i somras att mina däck inte var så fräscha som de borde. För några veckor sedan när jag körde i regnet märkte jag också att bilen tappade greppet i minsta lilla vattenpöl. Nu pratar jag LITEN och grund pöl där man lätt kunnat gå igenom med gympadojor utan att bli blöt. Har inte tänkt så mycket på det mer förrän igår när jag skulle kolla var ett missljud kom ifrån... Halva höger framdäck är BLANKSLITET! Det finns inget mönster alls... Kan det vara hjulinställningen? ARGH! Tänkte försöka klara mig på däcken fram tills man får sätta på vinterdäck igen. Hoppas inte polisen vinkar in mig..

(Och det där missljudet... Det kommer och går.. Låter mer när jag svänger åt ena hållet.. Låter som metall som "gnids" mot varandra.. Hittar inte felet..)

Jag ÄR bara 26 år!!?

På något sätt har inte min hjärna fattat min riktiga ålder. Denna veckan har jag arbetat på en plats där många människor passerar och då kan man ju inte låta bli att spana efter godingar från det motsatta könet. Härom dagen kollade jag in 2 killar extra noga och tänkte: "Jäklar vilka godingar". Direkt efter min tanke sa jag till min jobbarkompis: "Man skulle vart 20 år yngre!" Alltså jag kom ju på att de där var nog max 20 år!

Under hela veckan har allt som varit värt att titta på varit en bit UNDER 30. Underligt.. Idag hade jag en konversation med en kille som berättade att han var 40 och kom på mig själv med att tänka "Que?". Ser man ut sådär när man är 40? Jag hade gissat närmare 50! Jag blev förvirrad och tänkte på att jag själv är närmare 40 än 30, men kan absolut inte förlika mig med att jag skulle se så gammal ut..

Kanske är det så att min hjärna är kvar runt 26 och därför kollar jag killar som är betydligt yngre än min egentliga ålder? Jag skulle nog inte kunna tänka mig att ha ett seriöst förhållande med någon så ung, men.... FAN! Titta måste ju snusktanten få göra!!