Ensam bland 6 500 personer

Ända sedan tidiga tonåren har jag tyckt om att titta på ishockey. På den tiden var det i en sliten hockeyhall i Borås och då spelade BHC i division 2. Jag var också i den åldern mycket kär i spelarna och kanske var det det som drog lite extra! Men förutom det så var det något annat. Det är tempo och det händer saker!

Nåväl. Några år var jag utan hockey och såg endast landskamper på TV. Sedan flyttade jag till Örnsköldsvik och det tog inte lång tid i denna hockeytokiga stad att bli hjärntvättad och Modofan. Plötsligt började hockeyfebern slå till igen.

Igår (för det var egentligen det inlägget skulle handla om), var det hockeypremiär och jag hade inte tänkt att gå eftersom jag inte hade någon att gå med. När jag var ute en runda med Morris började se folk och fans dra sig mot stan och plötsligt kände jag mig "tvungen" att skynda mig hem, dra på mig Modokepsen (för håret hann jag inte göra i ordning), slänga mig i bilen och åka till arenan med förhoppning om att hitta en ströplats ledig. Det fanns biljetter kvar och jag klev in precis under nationalsången.

Ja, där satt jag ensam bland 6500 andra och kommer på mig själv under matchen att jag pratar/tjoar för mig själv. Plötsligt kände man sig som den där konstiga enstöringen som lever i sin egna värld och inte har några kompisar. Men samtidigt var det skönt! Det var skönt att strunta i om jag hade sällskap eller inte. Jag behöver/måste inte ha någon med mig som ofta är anledningen till att man stannar hemma. Så nu ska jag fortsätta göra saker själv. För det går bra.

Modo förlorade tyvärr.. Men så var det bara första matchen. Så det är ingen idé att bryta ihop än. Men det var ändå kul att få se Foppa göra comeback (för 45:e gången....?).

Nej, nu är det slut på detta sportinlägg eftersom Morris vill ut!

Jukkasjärvi - tredje gången gillt (?)

Åååhh.. Nu är det klart! Åker tillbaka till Jukkasjärvi i vinter igen. Men det kommer kännas konstigt.. för vi är bara 5 guider kvar i år.. För 2 år sedan var vi 18! Ja, men det blir nog bra ändå!

Ska bli skönt att åka norrut igen. Av någon anledning har jag precis som förra hösten en längtan upp igen. Ska bli såå härligt att få en rejäl vinter igen!

Lycka i små ting

Det är få saker som är så små, men som ändå kan få mig att känna en gnutta lycka. En av dom upplevde jag nu på morgonen. Innan promenaden gick jag ut på balkongen för att känna av temperaturen innan jag bestämde mig för vad jag skulle ha på mig. Japp, vinden kändes lite småkall så något långärmat behövdes under vindjackan. Plockade fram för första gången efter sommaren en underställströja och då kom känslan av lycka över mig. Jo, det är sant! En liten underställströja kunde frambringa detta! Längtan efter kyla och de första snöflingorna kom krypandes och jag blev glad när jag insåg att det är inte så långt borta. Och mina underställ (som för övrigt tror jag är räknade till 15!) är de bästa plagg jag vet. De är förknippade med vinter/höst och kyla. De är förknippade med mörker, stearinljus och kängor. Skidor, snö och skoter. Frost, vantar och mössa. Det känns bara så mysigt med underställ under varma kläder som håller kylan ute. Snart, snart, snart är de ett dagligt använt plagg igen! Välkommen vinter!

Mammas mat

Av någon anledning blir jag alltid väldigt sugen på mammas mat när jag är sjuk.. Men med närmare 1oo mils avstånd är det svårt att fjäska till sig en middag. Så då får jag ta saken i egna händer och försöka återskapa samma "smak", men det blir aldrig likadant!

Så nu steker jag fläskkotletter, kokar potatis och morötter. Brunsåsen kommer definitivt inte bli likadan heller och jag kommer bli besviken när jag smakar.. Men jag lagar i alla fall mat!

Tröstäter bort förkylningen

Igår vaknade jag pigg och glad. Efter mina vanliga 2 koppar kaffe tog jag Morris och skuttade ut i solskenet. Efter 10 minuter hoppade en förkylning på mig. Såå fort! Orkade inte med någon långpromenad utan vandrade moloken hem efter att Morris gjort sitt. Nu sitter/ligger jag och tycker synd om mig själv, precis som en karl som är förkyld gör. Blir endast korta promenader och för att ha något att göra äter jag upp allt som finns i skafferiet, kylen och frysen. Bullarna som jag bakade förra veckan är snart slut.. Jag får nog inte ställa mig på vågen de närmaste dagarna efter detta! Men.. man mår bättre av att äta gott!

Tisdagmorgon 15/9

Jag uppskattar verkligen buggkursen på måndagar. Det går framåt och det är skoj. Det är något som bryter av i vardagen och det har jag aldrig varit bortskämd med tidigare då jobb alltid har hindrat mig från att "kursa". Borde nog skaffa mig ett jobb endast dagtid så jag kan kursa mer..

Det är strålande sol i härligt höstväder ute. Så idag väntas en rejäl långpromenad. Ska bli skönt för både vovve och matte. Det är något speciellt med september som jag alltid tyckt om. Speciellt när vädret är fint. Underbart!

Väntar också på klartecken från A-kassan.. Man vill veta att det flyter på. Tycker inte om att få "glapp" i inkomsterna. Hoppas det kommer fungera nu.

Nej, hej hopp! Nu ska jag gå tisdagslopp! ;-)

När Hille intar för mycket alkohol..

..så kan vad som helst hända. Var verkligen på topp under gårdagens krogbesök. Var en drottning på dansgolvet och flirtade hej vilt! Snart hade jag en dansande gud bredvid mig och trots technomusik blev våran dans mer het och intensiv. Mitt törstande av kärlek fick mig att suga in vad denna mörkhyade dansmaskin hade att erbjuda. Det blev hett! Trots mitt yra tillstånd återfick jag min sans och insåg att han var 20 år!! OMG! Jag får ta det som en komplimang att jag kan attrahera dessa unga män så pass mycket att de vill få med en 35-årig kvinna hem!

Vilken tur att jag hade lite vett kvar och nobbade.. För tänk om jag vaknat upp idag hos en 20-årig afrikan med dreadlocks!! Haha.. jösses vilken ångest!

Orkeslös

Har inte orkat skriva här på ett tag. Känner ingen lust eller inspiration. Jag är nere i en svacka och känner mig låg. Trots att man har all tid i världen till att göra sådant man tycker är kul, så gör jag det inte. Jag har för mycket fritid! Inser det själv nu.. Jag är en arbetande människa som behöver jobba för att må bra. Jag behöver arbeta för att uppskatta min lediga tid och jag behöver ha folk omkring mig. För trots att jag många gånger tycker om att vara mycket själv så är jag ändå väldigt social.

Då borde man kanske göra något? Men VAD?? Vet varken ut eller in.. Skulle gå några kurser? Problemet med kurser är att jag står med en fot i Örnsköldsvik och en i Jukkasjärvi vilket lätt tenderar till att jag inte hinner slutföra dessa innan man ska flytta på sig.

Ett steg i rätt riktning är buggkursen som jag precis har börjat på. Känns mycket positivt att äntligen lära sig dansa! Igår var första tillfället och det var en brokig skara av människor som var där. Verkar vara en väldigt bra kurs!

Nu måste jag bara gå vidare och hitta fler vägar. Det känns som en lång och tung uppförsbacke! Jag kräver inte att någon ska förstå, men jag vill verkligen inte höra fraser som "ryck upp dig" just nu. Det vet jag att jag borde göra, men jag vet ju inte HUR!

Ni får ha överseende med om det går lång tid mellan inläggen. Puss på er!