Fy, för kroppsfixerade föräldrar

Denna utseendefixering som råder ger mig ibland kalla kårar… Vart är vi på väg? Läser om unga tjejer som inte vill gå till stranden eftersom de anser sig för feta. Men hallå! I tidningar står det dagligen om olika bantningstips, nya GI-recept, olika träningstips etc. Att till på köpet få se bilder av vackra modeller och filmstjärnor som kan köpa sig skönhet, gör ju inte saken bättre. Alla blir påverkade av denna hysteri och kanske allra mest de yngre som får onormala ideal att leva upp till.

Det jag ville skriva om var gårdagens händelse i en matvaruaffär. Jag stod faktiskt, ska jag erkänna, själv och tittade på olika sockerfria müsli, då jag också har drabbats av denna hysteri. Bredvid mig kom en familj med en dotter på 6-7 år. Dottern ville ha flingor av något slag. Modern tittade snabbt på innehållsförteckningen och utbrast:
-Nej, det är alldeles för mycket kolhydrater! Det får du inte. Du måste tänka på din kropp!
Vadå? Vad tänker mamman på? Ska man säga så till ett barn i den åldern? Ett barn växer och behöver få i sig olika näringsämnen och att tala om för ett barn att tänka på sin kropp är väl ändå att tala om för barnet att man duger inte med vilken kropp som helst. Fel, fel, fel, fel! Skärpning alla mammor med denna inställning!

Förvirrad höna söker korn..

Har inte skrivit på ett par dagar då jag har känt mig låg inte alls haft något kul att skriva. Verkligheten gör sig ibland påmind, vilket innebär att jag behöver ett “fast” jobb. Pengar, arbete och räkningar går verkligen inte hand i hand och jag känner mig bara less. Funderar allvarligt på att flytta från Örnsköldsvik om jag kan hitta något varaktigt någon annanstans. Satt igår och funderade på vilka alternativ som skulle kunna tilltala mig och kom fram till följande:

¤ Stockholm (egentligen bara för att jag är singel… )
¤ Göteborg (också bara för att jag är singel, men också för att komma närmare släkten)
¤ Umeå (Därför att då har jag närheten till det underbara Höga Kusten och utbudet på andra singlar är större än i Övik)
¤ Kiruna (Långt från allt, men nära till vackra fjäll och ironiskt nog, eftersom jag sagt att jag inte kan tänka mig att bo där, så har jag för närvarande mer jobb där än någon annanstans.. Jag har funderat på att testa ändå..)
¤ Norge (bara för att jag älskar det landet)

Egentligen vill jag inte flytta söder om Härnösand, men jag kanske måste ge vika om jag hittar något tilltalande jobb. Skulle även kunna tänka mig att flytta till fjällvärlden ett tag… Eller varför inte Finland?

Åååhhh, jag är bara förvirrad och känner mig inte hemma någonstans.. Örnsköldsvik är “hemma”, men så länge man inte hittar ett jobb känner man ingen “tillhörighet”.. Känner mig rotlös och hoppas hitta en fast punkt någonstans där jag trivs. Välkomnar alla tips på lediga arbeten..

Nu blir det frukost i morgonsolen som kanske kan få mig på bättre humör.. Så hoppas jag har ett roligare inlägg nästa gång.

En man och Morris föll pladask

Igår var en härlig dag i det västernorrländska landskapet. Innan jag begav mig iväg för en bad, båt och grilldag, lyckades jag ringa försäkringsbolaget angående min bilförsäkring. Detta borde jag ha gjort för länge sedan, men som vanligt drog jag på det till sista dagen, då det bara är så jobbigt att ringa. (Mailar hellre) När jag fått fram vad jag har för ärende hör jag hur han sitter och knappar på tangentbordet och säger:
- Jaha, det gäller Volvon förstår jag. Jag ser att den andra bilens försäkring betalas av din MAN!!
Vilken man?? Är jag gift?? Har jag en bil till?? Har jag missat något väldigt väsentligt i mitt liv? Minnesluckor har jag haft förr, så jag drog en lättnadens suck när det visade sig att allt var ett missförstånd. Till slut fick jag ordnat med det jag ville och eftersom jag inte är så svårövertalad lyckades killen i andra änden även sälja på mig ännu två försäkringar. (Han kanske kunde sälja en MAN också?)


Sedan bar det av till JB:s stuga. Morris är livrädd för vatten som går över magkanten, så han höll sig till fotbad. Han följe glatt med på en tur med ekan på bilden. Han förstod att hålla sig lugn och satt och spanade på fiskmåsar. När vi kom tillbaka tog jag mig en simtur och det tyckte Morris var väldigt obehagligt! Matte ska inte ut i sjön, det kan vara farligt! Så han sprang ut på bryggan och hoppade skällandes i båten som gungade fram och tillbaka. Morris insåg ganska snart att det fanns en risk att kantra, så då hoppade han mot bryggan igen. Men om man tar sats och hoppar från en båt, så skjuter man också iväg den, så Morris nådde bara bryggan med framtassarna och ramlade baklänges ner i vattnet! PANIK! Morris kan inte simma ordentligt insåg jag då. Istället för att ta några lätta simtag, trampade han och försökte klättra upp på vattenytan. Han lyckades på detta sätt ta sig framåt en bit tills han bottnade. Sedan sprang han chockad upp på land och flämtade. Stackars Morris, vilken hemsk upplevelse. Allt var nog glömt när han senare fick fläskfilé..
Ha en trevlig lördagskväll. Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och se något på Tv eller en film.. Får se vad som tilltalar mig mest. Imorgon är det jobb för mig.

Please, don´t show me your ass mr!

Usch, vad jag blir äcklad av feta män i 50-årsåldern som har shortsen hängande halvvägs nedför arslet så skåran syns. Hade just en sådan framför mig i kön på Statoil. Han betalade, drog i resåret bak på shortsen, (så att den svettiga skåran blev ännu mer synlig) och stoppade ner plånboken där!!! Hoppas verkligen inte jag behöver ta betalt av en honom någon gång. Eeuuuww.. Tänk att få pengar fulla med rövsvett! Har ni förresten tänkt på hur äckliga pengar egentligen är? Vem vet hur många och vem som har tagit i dom innan? *Hôvva, vad snuskigt!

*Ångermanländskt uttryck för “usch”.

Torra och smutsiga kläder

Funderar på om åldern börjar göra sig påmind. Ok, jag är bara 23... Nej, vänta… 34 menar jag ju.. Tvättade i morse. Kastade in kläderna i tvättmaskinen, fyllde på med tvättmedel och sköljmedel och knappade in 40 grader. Gick därifrån och drack en kopp kaffe på balkongen. Gick tillbaka till tvättstugan och öppnade luckan för att riva ut kläderna i tvättkorgen. Men det var något som inte stämde när handen greppade tag i ett ben till ett par av jeansen. Kände igen. Nej, det stod inte rätt till.. Tvätten som borde varit blöt var torr! Jag hade glömt att starta maskinen! Det var bara att börja om och helt plötsligt låg jag 45 minuter back innan jag skulle till jobbet. Irritation på hög nivå! Dessutom träffade jag en dam i tvättstugan som pratade om hur bra och lätt det är att tvätta nu för tiden. Annat var det på hennes tid när man hade klappträ och lut. Jaha! Jag har inte tid idag, även om det är snabba maskiner med touchknappar.

Idag sa en av mina arbetskamrater till mig: -Du har så bra hållning. -Jaha, har jag det? sa jag. Tog det som en komplimang. Fast det hade varit trevligare att höra att man har snygg rumpa..

Imorgon är jag ledig. Ska ta en skogspromenad i mina svampmarker. Tydligen är kantarellerna på gång att visa sig och jag är jättesugen på dessa läckerheter. Morris kommer bli jätteglad att få vara i skogen flera timmar. Och jag kommer få min välbehövliga meditation. Jag mår bäst när jag får vara ute i naturen, suga i mig frisk luft, höra insekterna surra och se ett och annat djur. Jag är övertygad om att man håller sig frisk genom att vara ute.

Jag gjorde en jättemumsig sommarsallad med vattenmelon och fetaost idag. Mycket smaskigt en varm sommardag. Testa själva:

¤ Vattenmelon
¤ Fetaost
¤ Svarta oliver
¤ Persilja
¤ Hackade valnötter
¤ Pressad lime

Jag har inte gett upp nikotinavvänjningen än. Berättar mer om det senare…

Inavels-dating

Blev inget städ idag. Jag fastnade istället någonstans på nätet. Så då tänkte jag: “Efter jobbet blir bra”. Så när jag kom hem från jobbet åt jag och promenerade med Morris. Sedan var tanken att städa, men då blev jag istället sittandes i telefonen. Så det får väl kanske bli imorgon.

Örnsköldsvik är en liten stad om man ska dejta. Nästan alla känner alla och risken är stor att man plötsligt dejtar en nära släkting till någon man dejtade förut…. Krångligt? Jaaa! Det har inte hänt mig, men det skulle kännas tokigt om det hände. Jag har en profil på en datingsida och idag är jag säker på att en av de få Öviksbor som som också har en profil där, var inne på jobbet idag! Undrade om han kände igen mig också. Men det tror jag inte. Hur som helst så skulle inte han få smeka min kropp i alla fall! Nej, nej, nej… Umeå verkar ha mycket karlar till övers. Ska hålla mina ögon öppna och kanske slänga ut lite krokar i grannbyn istället.

Nu blir det God natt för min del. Har tvättstugan i morgon bitti och den är efterlängtad då tvättkorgen svämmar över av alla mina favoritplagg som jag skulle vilja ha på mig. Har de senaste dagarna fått ta på mig gamla urtvättade toppar och smutsiga jeans… Eeuw, vad snuskig jag har känt mig…

Oh, what a morning

Vaknade tidigt, av mig själv. Klockan var inte mer är 05.15.. Drack en kopp kaffe och läste tidningen. Sedan gick jag på långpromenad med Morris. Lycklig var han att få komma ut så tidigt innan värmen slår till. Han tycker inte om att promenera på soliga sommardagar då tungan får en tendens att nästan släpa i marken.. Stackarn.

När jag gick och njöt i den klara morgonluften slog det mig att jag är ganska nyfiken på vad folk har för sig bakom gardinerna. Jag brukar ofta undra vad de har för liv och brukar dra egna slutsatser genom att analysera gardiner, växter och trädgårdar. Vet inte om det fungerar, men det är en ganska rolig sysselsättning. I en del hus ser man faktiskt folk i trädgården hela tiden, medans i andra har man ingen aning om vad det är för några som bor. Dessutom brukar de sistnämnda inte ha något vidare intresse för trädgård. När jag är ute sent på kvällen brukar jag reflektera över om folk har lagt sig eller inte. Då brukar jag fundera över hur deras kvällsvanor ser ut. Hur är det innanför väggarna? Hur ser relationerna ut? Vad är det som finns där som inte syns utåt? Antingen är man bara nyfiken eller så vill man konstatera att man själv är ganska normal. Troligtvis är det det sistnämnda..

Nu ska jag sätta på kaffekanna nummer två och sedan tänkte jag ta mig i kragen och städa, ta en promme till och duscha innan jag måste till jobbet. Undrar vad denna dag har att ge. Hoppas alla får en underbar dag!

Flytta för jobb? -Nej, tack!

Eftersom jag är deltidsarbetslös (och kommer bli heltisarbetslös) är jag beordrad att söka vissa arbeten som arbetsförmedlingen tycker skulle passa mig. Trots att jag har talat om för dom att jag absolut inte kan tänka mig att arbeta som Personlig Assistent tyckte de absolut att jag skulle söka en sådan tjänst. (Jag har redan prövat det tidigare och vantrivdes med det ensamjobb som det var. När man redan är ganska ensam på sin fritid vill man inte vara ensam på jobbet också. Ingen människa klarar av att till största delen av sin vakna (och sovande) tid känna ensamhet) Hur som helst så gjorde jag en halvhjärtad ansökan och skickade iväg. Kom på i sista stund att man ska redovisa detta till AF också, så det blev precis gjort. Nu har jag alltså gjort min del av hela det här korkade systemet. Något som jag inte helt kan förstå mig på angående arbetslöshet är att man måste söka jobb på andra orter (och i mitt fall även utlandet!!!) Jag har redan flyttat en gång och att bygga upp ett nytt nätverk av människor och vänner är inte lätt. Jag vill inte till någon ny stad.. Jag vill stanna här i Övik! Men eftersom jag är singel och barnlös kan man flytta runt mig hur som helst. Att man är människa tycks de inte begripa.

Det jobbiga med det hela är nog att man i nuläget inte kan känna en tillhörighet någonstans. Jag vill tillhöra Övik, men gör det inte eftersom jag inte får ett fast jobb. Jag tillhör inte heller längre min barndomsstad eftersom där trivs jag inte miljömässigt. Jag börjar snart tvivla på om regeringen vill att man ska tillhöra Sverige eftersom man ska söka sig utomlands. För dom är det bättre att få ned arbetslöshetssiffror genom att skicka folk till utlandet. Samtidigt ska Sverige vara duktigt och ta emot flyktingar som i sin tur inte heller får jobb. Hur idiotiskt är inte det?

Detta inlägg blev ganska trist.. Men jag har en riktig gnälldag och är ganska less. Inlägget hade kunnat vara ännu längre och det hade funnits mer att skriva om angående arbetslöshet, anställning och utbildning i Örnsköldsvik. Men det tar jag en annan dag… Och den kommer snart, det lovar jag.

Bekännelse och skam

Min kropp protesterade vilt idag det som jag var så stolt över att ha åstadkommit blev ett stort nederlag! Att sluta röka är svårare än jag befarat. Under min morgonpromenad slank jag in på Statoil och köpte cigaretter.. Det var som i tecknade filmer där den onda jävulen satt på ena axeln och den goda fen på den andra. Dessvärre vann jävulen den fighten och jag föll i dess klor.. Så idag har jag rökt.. Men jag har inte gett upp än. Märker trots allt att cigaretterna bara ger ett konstigt välbefinnande och inget annat. Så på min lista över positiva och negativa effekter av rökning, leder den negativa sidan överlägset. Därför fortsätter jag försöka, men vill ge det någon dag till… Lite deppig över saken… och skamsen..

Tecken

Är inne på min andra dag i kampen om nikotinet. Gick ganska bra igår, men jag var otroligt röksugen hela eftermiddagen på jobbet igår. Det var nära att jag köpte ett paket på lunchen då jag var på Hemköp, men nej jag höll mig. Och dessutom hade de inte den sort jag brukar röka, så det fick bli ett tecken på att jag inte ska röka! När jag kom hem hittade jag en kvarglömd cigarett… Oj, vad god den var! Sedan tänkte jag allvarligt gå och köpa cigaretter på min hundpromenad. Tog med mig exakt med pengar till ett paket och styrde stegen mot Konsum. Men innan jag hade kommit dit hade jag bestämt mig för att köpa något annat istället. Så det fick bli kex och ost istället! Stod självklart och sneglade på cigaretthållaren i kassan och då såg jag att de hade inte min sort här heller! Två gånger på samma dag! Så det måste ju betyda någonting! Kände mig faktiskt riktigt stolt när jag promenerade hem utan cigaretter. Väl hemma satt jag och mumsade i mig de goda kexen istället. Resten av kvällen förlöpte bra. Hade lite sug, men inget som inte var hanterbart.

Något positivt har redan hänt eller så är det jag som inbillar mig. Den senaste tiden har jag haft “pip” och “rossel” när jag andas. Känner det framför allt när jag lägger mig på kvällarna. Men igår fanns det inte och det kändes lättare att andas! Kan det ge resultat så fort? Skönt kändes det. Det känns faktiskt bättre idag också. Men morgonens kaffe är svår att hantera utan en cigarett. Just i skrivande stund är jag jättesugen! Men det är väl bara att bita ihop och kämpa vidare.

Tror det kan vara bra att skriva om min avvänjning här i bloggen. Det ger mig en sporre och det får mig att kämpa hårdare än annars. Jag har också talat om det på jobbet, så jag har stöd därifrån. Hoppas verkligen att det ska gå denna gång!

Ha en skön Tisdag alla!

Jag eldade upp 240 000 kronor....=/

Idag är det sista dagen i mitt ohälsosamma liv. Imorgon börjar min kamp mot ett nikotinfritt liv och jag har redan lite ångest. Men det måste ju gå! Jag vill bli kvitt den rykande, stinkande och dyra pinnen för att istället stolt kunna säga att man är icke-rökare. Tänk vad kul man kan ha för de 12 000 kronorna som det kostar varje år! Vad mycket nya friluftsprylar jag kunde köpa istället! Åhh… vad man har varit dum i alla dessa år! 12 000 kr varje år och jag har rökt i 20 år! Det blir 240 000 kronor! En kvarts miljon!! Sjukt, sjukt, sjukt, sjukt! Andra betalar massor av pengar för att se snyggare och yngre ut, men jag har lagt pengar på att förstöra min kropp istället. Hur är man funtad egentligen? Nu ser jag fram emot att inte behöva den där ciggen till kaffet, på rasten, på festen, efter maten och alla andra gånger man vill ha sitt nikotin. Tänk vad skönt att bli fri!!

Imorgon när jag vaknar inleder jag mitt nya leverne och det får bli hur jävla jobbigt som helst. För hur dåligt jag än kommer att må, så vill jag inget hellre än att kunna säga att jag är numera stolt icke-rökare. Icke-rökare, icke-rökare, icke-rökare, icke-rökare, icke-rökare, icke-rökare…. Hör vad fint det klingar!

Regina och rödvin

Lyssnar på Regina Spektor vars musik jag har förälskat mig i… Kul när man hittar något nytt som man inte upptäckt tidigare. På senare år har jag blivit en liten radionörd som sällan skaffar och köper ny musik, utan låter radion spruta ut samma låtar om och om igen. Men Regina…. Vilken härlig röst och härlig musik att försvinna bort i. Hade jag varit sångerska hade det varit den typ av musik som jag hade framfört och skrivit. Kan rekommenderas om man vill ta det lugnt och drömma sig bort en stund. Men glöm för allt i världen inte att ha lite rödvin till.

Morris är på weekend hos JB där han kan springa fritt omkring och bada i en sjö. Kalas för en hund med stort rörelsebehov. Men det är lite tomt när ingen kommer och buffar på en.

Nej, nu blir det Regina Spektor och ett glas rött. Njut av kvällen kamrater!

Olikheter

Gårdagens date.... blev en fika och sen skogspromenad i skymningens dunkel. Han var jättetrevlig och kanske ses vi igen, men det blir nog inget mer än vänner. Vi hade våra likheter, men "fel" olikheter. After all - han är nog inte den jag söker, men det är alltid roligt att träffa nya människor.

Imorgon ska jag, som jag skrev tidigare, på fest. Såg igår att det stod "ta med någon kul/god överraskning" längst ner på inbjudningslappen. Undrar vad man då ska hitta på? Fantasin är på sparläge just nu. Får surfa runt på nätet och se om jag hittar något.

Början på något nytt?

Sitter på jobbet och har inte tid att skriva här, men jag måste bara skriva några få rader. Måste träffa lite nya människor, så ikväll ska jag på en date! Får se hur det går.... Var länge sedan man var inne i den svängen, men man måste ju börja någonstans. Lämnar rapport senare!

Tjingeling!

Snart börjar kampen

Okej, okej, okej!!! Fr.o.m. måndag är det färdigrökt för min del! Nu är det allvar. Nu har det gått över 20 år sedan jag rökte min första cigarett och snart blir det min sista. Jag hittar få fördelar med att röka och många nackdelar. Valde måndag som min första ickerökaredag eftersom på lördag är det party med arbetskompisarna och jag vill absolut inte förstöra deras och min kväll. Dessutom är det gott med en cigg till vinet, ölen, drinken.... Alltså blir det ingen alkohol den första tiden jag är rökfri, vilket i sig inte är ett så svårt då jag dricker sällan.

Är livrädd för att gå upp de sju kilo jag tappade under vintern när jag jobbade som skoterguide. (Vibrationerna från skotern och alla pareringar av gupp är effektivt. Kan rekommenderas.)

Just nu går jag runt och omprogrammerar min hjärna så att den är inställd på att jag inom några dagar kommer vara ickerökare. Jag har hört att det är bra att förbereda sig och påminna sig om att man snart är ickerökare. Det ska ge resultat!! Nu får det vara nog!

Är det någon som har några bra tips och råd angående det här får ni gärna dela med er.

May the force be with me!

Ännu en morgon

Morgon igen. Efter en sen natt vid datorn känns det jobbigt att kliva upp och jag snoozade längre än vanligt. Nu dricker jag mitt heliga morgonkaffe och sedan blir det en promenad innan jag åker till jobbet. Kanske ringer jag ett telefonnummer senare idag som jag fick förra veckan. Till vem/vart skriver jag om senare... Känner ett stort behov av social samvaro. Igår ringde en vän och berättade att hon kanske flyttar till Övik i höst. Vad glad jag blev =) Hoppas verkligen det blir så. Nu är kaffet slut och Morris väntar på att få promenera...

Vi hörs!

Balkong, blommor och orakade ben

Jag älskar min balkong. Förutom en underbar utsikt är det min rökruta, avslappningsyta och soldyrkarplats. De prunkande blommorna är underbara och jag har drivit upp dom själv. Här kan jag sola utan att behöva raka ben och bikinilinje innan. Det är bara att sätta/lägga sig och njuta av de varma strålarna som värmer upp en frusen kropp. Ingen ser, tror jag(?). Men vad bryr jag mig om det i så fall. Är det någon som störs av det så titta bort. Mitt hem är min borg och där gör jag och ser ut som jag vill! Så det så!

Livet är skönt ibland

Hela helgen har gått och jag har inte haft tid skriva något förrän nu. Bättre sent än aldrig. Har haft mamma här hela helgen och det har varit väldigt skönt och ledigt. Fredagen var regnig så vi tog min gamla Volvo 745 och styrde kosan söderut till Nordingrå, som hade finare väder. Gjorde en vandring på Ringkallen och var som turister allmänt är; åker runt och kikar och stannar där man har lust.

Lördagen bjöd på finare väder och jag är väldigt glad att vi inte avbokat kanoten som vi hyrt. Det blev några timmar i ett väldigt grunt Nätraån. Action på låg nivå... Men det blev ändå en trevlig tur med några grundstötningar och glada skratt.

Söndagen skulle inledas med en lätt morgonpromenad med Morris, men det slutade med en 2½ timmas vandring på Åsberget i Örnsköldsvik. När vi satt och vilade en stund kände jag att jag var ledig. Önskade att jag hade ett par veckors semester, där jag bara kunde få vara och njuta av sommaren. Sist jag var ledig på sommaren (betald semester) var 2001. Sju år sedan jag hade betald semester! Inte konstigt att man börjar tackla av..

Mamma åkte hem igår kväll och det var skönt att krypa in i myskläderna och slänga sig framför TV:n och invänta nästa arbetsdag. Jag trivs faktiskt mycket bra på mitt tillfälliga jobb, även om det inte låter så alltid. Jag har världens bästa arbetskamrater, men jag skulle vilja känna på hur det är att ha semester! Och kanske framför allt hur det är att ha fast jobb.

Tjingeling!

Panik! Panik!

Imorgon får jag finbesök av min mamma som stannar över helgen. På grund av avståndet träffas vi inte så ofta längre så då har vi mycket att ta igen. Ska på hennes initiativ lära henne paddla kanot! Hahaha.... Får hålla mig ifrån forsarna, så vi inte hamnar i samma situation som jag och LC gjorde en gång... Då fick vi lämna kanoten kvar i forsen och gå blödande och blöta därifrån. Men kul var det. =))

Men nu har jag panik eftersom jag inte städar förrän i sista stund. Alltid samma visa.. Så nu blir det till att dra fram alla städgrejor och röja runt med Regina Spector i bakgrunden. Några danssteg senare kommer jag nog bli klar.... Hoppas jag.... Har lätt för att försvinna bort i musiken emellanåt, så det som borde ta ett par timmar kan lätt bli till fyra! Ska försöka uppdatera bloggen under helgen om det finns tid.

Ciao!

P.S. Känner mig konstigt glad idag. Vet egentligen inte varför, men det känns skönt då jag förra veckan var väldigt nedstämd och deppig. D.S.

En lång berättelse om mig

Jag tänkte jag ska berätta lite om mig själv, för er som inte känner mig så bra. Jag växte upp i Fristad utanför Borås med min mamma och storebror. Hade en bra barndom vill jag minnas. Vi var väl den sista generationen som inte hade tillgång till dator och mobiltelefon. Istället sysselsatte vi oss med att bygga kojor, leka i skogen, spela brännboll, leka kurragömma och annat kul man kunde hitta på. Jag tyckte mycket om att vara i skogen och kanske är det därifrån som jag har fått mitt intresse för friluftsliv.

När jag flyttade hemifrån bodde jag en kort tid kvar i Fristad innan jag flyttade in till Borås. Där hann jag avverka några lägenheter… Bodde som längst på samma ställe i två år. En period var jag förlovad i en kille, vi kan kalla honom B.A., som jag var störtförälskad i. Det var kärlek vid första ögonkastet! Men förhållandet blev inte som man från början hade tänkt sig och vi bröt upp.

Ett tag bodde jag ihop med min bästa och äldsta kompis, Elsa. Det är nog ett av de bästa åren i mitt liv. Vi hade otroligt roligt. Det spelade ingen roll vad vi hittade på så blev det bra. Vi kunde bara bli sittandes i köket med en kanna kaffe och prata i flera timmar i sträck. En gång byggde vi lego och var som barn på nytt. Vad vi byggde vill jag inte gå in på här. På våran kylskåpsdörr hängde en affisch av en naken kille som var ursnygg. Och det gamla köksbordet hade blivit ett “gästbord” där alla fick rista in sin hälsning. Vi hade väldigt mycket folk hemma och det fanns gånger som vi faktiskt (förlåt alla gamla kompisar) var tysta och låtsades inte vara hemma för att vi ville ta det lugnt.

Under den här tiden träffade jag J.E. Vi bodde inte i samma stad och hade ett distansförhållande en tid. Det blev inte heller vad jag hade tänkt, så det blev en uppbrytning där också. Vid den här tidpunkten i mitt liv började jag bli trött på mitt liv, så på nyårsafton 1999, just när det skulle slå om till 2000, lovade jag mig själv att göra allt det som jag kände för. Vare sig jag gjorde det själv eller med någon annan. Det blev lite av en brytpunkt i mitt liv. Någon dag in i januari satt jag och tittade på text-tv när jag såg en annons om en billig flygbiljett till Mexiko. Jag hade inte rest så mycket tidigare, men kände att dit vill jag åka. Så jag bokade biljetten och åkte veckan efter. Samtidigt ramlade jag över en ganska dyr men fin lägenhet med sjöutsikt. Vill ha! Och med mitt nya löfte var det bara att slå till!

I Mexiko träffade jag Paul från Kalifornien. Han var 14 år äldre än mig, men vilken karl! Blev jättekär och vi höll kontakten och träffades åter igen i Mexiko. Vi gjorde en resa till Belize och sedan var den romansen över till mitt stora förtret! Jag var inte van att bli dumpad. Det har nästan alltid varit jag som dumpat andra. Men den sorgen gick över också. Bara ett halvår senare träffade jag J.B. via text-tv. Han bodde i Ö-vik och av någon anledning så var jag kär igen och jag flyttade dit. Vi köpte hus på landet, hund, katter och höns. Livet lekte ett tag och livet på landet var trivsamt. Men några år senare kom min rastlösa själ att göra sig påmind. Det saknades något och jag valde att bryta upp. Ett jobbigt beslut, men nödvändigt för min egen del.

Nu bor jag med min hund Morris i en lägenhet strax utanför Ö-vik. Jag har valt att stanna kvar eftersom jag bara älskar naturen här som har så mycket att erbjuda en friluftsgumma som mig. På något vis är det här mer hemma än Borås just nu. Och jag har en gång sagt att jag aldrig flyttar söder om Härnösand, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Som jag berättade tidigare har jag bytt bostad många gånger i mitt liv. Likadant med förhållanden. Och likadant med jobb. Under mina 15 år i arbetslivet har jag aldrig haft fast jobb. Jag har alltid tröttnat på det jag har hållit på med och bytt yrken och arbetsplatser. Som längst var jag på ett ställe i två år i rad utan avbrott. Det är också enda gången som jag har haft betald semester. Sedan 2003 har det varit många svängar på vikariat och sommaranställningar på mitt nuvarande tillfälliga jobb (Turistbyrå), men det har varvats med studier, andra tillfälliga jobb och ett eget företag som jag hade kort period. Många arbetslivserfarenheter är positivt, men nu vill jag faktiskt hitta ett tillsvidarejobb och bara få känna att en jämn ström av pengar kommer in på kontot. Har under senare år utbildat mig inom turismbranschen och tror att det är där jag vill stanna.

Som ni förstår är jag en väldigt velig person, som inte riktigt vet vad jag vill. Trots mina 34 år vet jag inte vad jag vill bli när jag blir “stor”. Jag vet fortfarande inte om jag vill bilda familj eller inte. Jag försöker ta dagen som den kommer och blir den för jobbig stannar jag kvar under mitt täcke och drömmer mig bort. För då går det fort över och jag kan möta morgondagen med “nya” ögon. Jag försöker vara ärlig mot mig själv och känna efter vad jag mår bra av och inte. Men det brister ibland. Dumt nog så ignorerar jag ibland min intuition vilket kan leda till kaos inombords. Jag håller det ofta inom mig själv, för jag vill verka stabil utåt sett. Jag har gjort ganska mycket under mina få ;) levnadsår och kan få avundsjuka kommentarer av de som skaffat familj tidigt, men jag kan snegla med avundsjuka på dom också. Konstig värld man lever i… Ensam är inte alltid stark!

En eloge och tio rosor till Er som orkat läsa igenom hela den här texten! Den blev visst lite lång.. Nu ska jag gå kvällspromenad med Morris.

God Natt på er!

34 år och senil

Ibland får jag så bra idéer på vad jag ska skriva om i bloggen. Men eftersom jag inte skriver ner det på en gång har jag glömt bort det efter 10 minuter. Snacka om senil! Kan bara minnas var jag befann mig när tanken kom, men inget mer. Och det är inte det enda som försvinner från min hjärna lika fort som det kom dit. Hela mitt närminne är för närvarande försvagat. Obehagligt.

Minns (kommer ihåg!) när jag satt och pratade med en kille i Peru för fyra år sedan. Vi skulle genomföra ett projekt och det var första gången som jag träffade honom. Vi pratade nog en timma och sedan gick vi åt varsitt håll. Ett par dagar senare stötte vi på varandra igen i ett annat sammanhang och då blev jag riktigt rädd... Personen framför mig visste vad jag hette och började babbla på om dittan och dattan, medans jag stod förvirrad och febrilt försökte placera denna människa som jag inte ens kände igen!! Och snygg var han också! Han anade nog att allt inte stod rätt till och frågade, eller rättare sagt konstaterade:

"You don´t remember me!"

"Of course I remember you!", ljög jag för att inte avslöja mitt senildementa tillstånd. Det var först när han nämnde vårat projekt som femtioöringen trillade ner..

En annan gång fick jag ett brev adresserat till mig på jobbet. Innehållet var direkt riktat till mig om en grej som jag har lovat genomföra, men tydligen inte gjort. Tydligen hade vi talats vid i telefonen om detta.... Hur jag än gräver i mitt minne kan jag inte ens ha en aning om att jag har gjort detta. Minns absolut ingenting! Och det finns ingen mer på jobbet som har ett liknande namn, så det är inget missförstånd!

Det här var bara en i raden av alla gånger som mitt minne totalt har strejkat. Så fr.o.m nu ska jag börja anteckna allt. Borde kanske ta kort på alla jag träffar också och göra en "kontaktbok med foton". Men risken är väl att jag glömmer anteckna vem människan är, så då fungerar det ju inte i alla fall.

Lev väl alla och kom ihåg att jag har svårt att komma ihåg vad jag skulle komma ihåg. Hoppas ni har överseende!

Min gröna Puch

Jag har en gammal cykel. En Puch.... Säkert 25 år gammal och den är grön metallic. Dessutom har den hela två växlar. Fotväxlar dessutom! Den är jättefin och jag är jättestolt över den. Jag har t.o.m. köpt en ny cykelkorg till den. För de som inte har varit i Örnsköldsvik kan jag tala om att det är sällan man kan bara trampa runt och bara njuta. Nej, antingen får man kämpa och svettas i branta uppförsbackar eller så går det så snabbt utför att man bara har koncentrationen riktad på att följa vägen. Problemet är dessa backar och fotväxel. Man måste trampa bakåt för att byta växel. Vem kom på den briljanta idéen? När man känner att det är dags att växla ner i en uppförsbacke ska man trampa bakåt?! Jag vill ju absolut inte sänka farten ytterligare! Och när man sedan kommer till en nedförsbacke och vill bromsa lite, så får man in fel växel så när man börjar trampa går fötterna runt som propellrar.

Dessutom har jag ett problem när jag cyklar. Vi har inte förärats med en cykelbana på denna sidan stan så man kan ta sig fram säkert. Bilvägen är smal och kurvig och varje gång jag hör en bil bakom mig tänker jag att jag ska köra så nära diket som möjligt. Men det är som om min hjärna är felprogrammerad. För varje gång en bil kommer vinglar jag ut i vägen istället! Det slår aldrig fel. Så nu ska jag testa att tänka tvärtom. Att jag ska köra så nära bilen som möjligt. Fast då kommer jag väl bara grina och svära när jag tar mig upp från diket istället? Men jag älskar ändå min cykel. Den är ju grön, har två växlar och har en riktig tantsadel som passar min tantstjärt!

Nu kan alla kommentera =)

Fick klagomål på att det inte gick att kommentera... Nu är alla välkomna att kommentera! Bra, dåligt, tråkigt, roligt.... Skriv vad ni vill och känner för! =)

/Hille

Kort hår

Jaha... så har det hänt igen. Sedan jag klippte av mig håret, vilket jag trivs jättebra i, skulle jag kunna ha haft flera dejter med tjejer! Men hallå, jag kanske ser ut som en flata, men är i allra högsta grad hetero! Kanske måste låta håret växa igen, så det inte blir fler missförstånd. Men jag tar det lite som en komplimang ändå. Det är ju inte så ofta som någon flirtar med en nu för tiden och jag vet inte alls hur man flirtar själv, så det är väl bara att luta sig tillbaka och njuta av att man är attraktiv(?). Hahaha... ja, det ska jag göra!

Nu är det dags för lite frukost och sedan en promenad med Morris. Idag blir det cykel till jobbet eftersom bensinen är för dyr! Ja, jag vet att vi ska tänka på miljön, men bor man i Norrland har man dålig tillgång till lokaltrafik och så länge det inte fungerar kommer jag fortsätta att åka bil! Synd, men sant! (Kära politiker.... Bensinskatten är på tok för hög här uppe... Kan ni satsa de skattepengarna på fungerande kollektivtrafik här, så vi åtminstone känner att det finns alternativ?)

Nu kurrar magen mycket!

Polisen

Detta hände mig igår natt när jag gjorde kvällkissning med min hund Morris. När vi promenarade i godan ro kom en polisbil åkandes sakta mot oss. Och det är något konstigt med mig och polisen. Jag får alltid lust att springa därifrån, som om jag har gjort något och det är mig de letar efter. Lägger band på mig och går med nervösa snabba steg därifrån och hoppas på att de försvinner. Hoppas inte de ser mina oroliga rörelser och ifrågasätter något. För kanske har jag gjort något som jag inte minns? Jag kanske bara har förträngt en händelse och förnekar allt?

Nåväl, det var inte mig de letade efter den här gången. Och hoppas inte de behöver göra det en annan gång heller!

Varför en blogg?

"Åh, du gör så mycket skoj och att du vågar!” Detta är ord som jag fått höra allt för ofta… Det dom inte vet är att jag gör det för att överleva, ibland med ångestladdade känslor.. Klarar inte av att stanna upp trots att det är det som jag allra helst skulle vilja göra. Jag föddes på 70-talet och när jag ser tillbaka på mitt liv har det bara varit ett enda kringflackande. Har inte klarat av att bo kvar i samma bostad en längre tid, har bytt arbeten (yrken) och t.o.m. kärleksrelationer. (Eller var det kärlek?) Hur som helst så borde jag enligt många andra vara glad över att ha så många erfarenheter och fått uppleva så mycket. Men sanningen är den att det har gått så långt att jag inte alls uppskattar vad jag har i bagaget. Jag vill nog egentligen inget hellre än att slå mig till ro, hitta kärleken på nytt och känna mig hemma. Men hur lätt är det? Gjorde ett tappert försök ganska nyligt, men så småningom dog det ut. Ville nog så mycket att känslor glömdes bort. Allt såg så perfekt ut på ytan, men kärleken och romantiken var lika med noll!

Den här bloggen kommer handla om alla mina konstiga tankar och funderingar. Om hur jag egentligen upplever saker och ting. Sådant som jag inte talar om för någon, eftersom jag sällan öppnar mig tillräckligt då jag är rädd att blotta mig och mitt innersta. Herregud! Jag kan inte TALA om vad känner. Jag skriver hellre vilket fungerar beroende på vad det är.. Jag tycker inte om att ringa vanliga samtal , så går det maila gör jag det. Vill de sedan ringa upp är det okej. Jag slapp ju det och har redan presenterat mig, så det hindret är ur vägen. Jag är utåt sett en lugn, glad och positiv människa. Men ack, vilken bedragare jag är. När jag kommer hem kan min verklighet se helt annorlunda ut.

Jag är ganska tyst och blyg bland nya människor och det är väl ingen hemlighet, men ingen vet hur mycket jag kämpar med att hitta ord! Mingel skrämmer mig! Jag kommer också skriva om mina vardagliga händelser. Får se hur mycket jag vågar lämna ut här, men det är en början att få dela med sig om livet som jag ser det! Må gott och hoppas ni får trevlig läsning!/Hille