Jag är kär...

Jo, det är sant! Det är den där sortens kärlek som man kan ha till vissa personer/saker. Den här gången är det min frisör.. Alltså jag är inte kär som i KÄR utan kär därför hon är så superbra! Har varit hos henne i flera år och det är alltid lika trevligt att göra ett besök nu och då. Hon är den enda som förstår sig på att jag vågar stora förändringar och jag ger henne gärna fria tyglar som hon älskar. Idag gick jag dit med endast vetskapen om att jag behövde klippa mig. Väl där sa jag bara att håret måste av.. "Jättekort"? frågade hon. "Japp" svarade jag. "Åh, vad roligt" skrattade hon och valsade iväg efter trimmern.

Så nu sitter jag med superkort och vältrimmad frisyr medans jag funderar på vad jag skulle hitta på om hon plötsligt slutade sitt yrke eller flyttade!!!? NEEEJ! Det går inte! Jag skulle bli förkrossad.. Ett förhållande på flera år lämnar bara inte sådär!!