Kan inte låta bli att bli lite fundersam på dessa undomar som bara åker 1 eller 2 hållplatser med bussen. Är man så lat att man inte orkar gå några hundra meter? Men vid närmare eftertanke på det så gjorde jag nog likadant när jag var lika gammal som de.. Eller?
Pratade med en barndomsvän idag vi diskuterade det lilla samhället vi växte upp i. Det kändes så långt att gå mellan hem och skola. För att inte tala om andra sidan byn! När man besöker detta samhälle idag så känns det plötsligt så litet och nära till allt. Så kanske det inte är så konstigt att barn/ungdomar tycker det är långt med en eller två hållplatser. För det är väl kanske så enkelt att man i den åldern upplever allt lite längre och lite större. Man är ju inte så stor..?
Det är lite som med tiden som av någon anledning upplevs gå fortare och fortare ju äldre man blir. En vecka försvinner i ett ögonblick idag. Då, vid 15 års ålder var den vecka man upplever idag som en dag. I så fall om jag var 15 idag hade jag fortfarande varit runt lunchtid på måndagen som var i förrgår..
Nu blev det snurrigt.. och snurrigare blir det. För om jag vore 75 år istället för 38 år, så vore det ju rimligtvis fredag redan idag...?
Vart ville jag egentligen komma med detta inlägget? Det började med lata ungdomar som åker buss korta sträckor. Summan av kardemumman är att man kanske borde förstå att ju yngre man är, desto större och längre är allting. för vi vet ju att ju äldre vi blir desto mer krymper allt.
Så jag ska sluta klaga på dessa korta resor de yngre gör och försöka minnas hur jag själv upplevde saker och ting..
Nu ska jag sluta svamla.. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar