tisdag 14 juli 2009

Dialektala förvirringar

Idag hände något på jobbet. Jag har tappat mycket av min ursprungliga västgötska, men kan plocka upp den om jag hör den mycket. Jag skulle besvara en fråga från en turist (som jag inte ens är säker på tala västgötska). Jag svarade helt plötsligt på klingande västgötska och jag till och med hörde mig själv mitt i meningen att det var inte alls hur jag brukar låta nu för tiden. Mina arbetskompisar reagerade direkt och var lika förvånade som jag över denna plötsliga svängning. Trodde knappt jag kunde prata så längre.. Men det kunde jag tydligen.. (..och dä va la gôrkäckt!)

2 kommentarer:

Kim M sa...

Haha!
Jag har tappat min västgötska och när jag försöker toka till det så blir det bara överdriven göteborgska.

Helen Erlandsson sa...

>>>Kim, Känner igen det.. När jag SKA prata västgöta frivilligt går det inte riktigt.. Hur jag än försöker låter det konstigt.. Men om jag pratar med en västgöte kan det komma automatiskt utan att jag tänker på det..