måndag 25 juli 2011

Leenden

Tänk vad mycket ett leende kan göra. Tog en vända i elljusspåret igår och mötte en kille på knappt 20 år i spåret. Aldrig sett honom förr. Han kom springandes och var full av energi. När vi möttes skiner hela hans ansikte upp och ett leende stort som en melonskiva tar upp hans ansikte. Han säger "hej" och vinkar samtidigt med hela handen. Precis som om vi kände varandra och inte setts på ett tag. Han fick mig definitivt att le och till och med skratta till. Härligt med människor som sprider positiv energi! Vi möttes ytterligare en gång på spåret och han var lika glad.

Då tänkte jag på hur mycket man ändå påverkas av människor man möter. Jag brukar möta en dam när jag är ute och går. Varje gång vi möts (vilket är ofta) hälsar jag. Ibland får jag ett knappt hörbart "hej" genom de sammanpressade läpparna. Hon ser så oerhört sur ut jämt! De gånger hon inte säger något (vilket är ofta) blir jag nästan sur själv. Ändå så ger jag mig inte. Jag hälsar varje morgon. Nu ska jag lägga till med ett stort leende och se om jag lyckas få henne att dra på smilbanden precis som den unga mannen i spåret fick mig att le. Jag ser det som ett projekt.

Så nu uppmanar jag alla att le mot varandra. Även om ni inte känner varandra. Gör det inte dig glad så kanske det gör den du ler åt glad!

Ooops.. Nu drar klockan iväg. Måste ut och promenera och le mot de jag möter innan jobbet.

/H

2 kommentarer:

Kim sa...

Kul att läsa igenom dina (många!) nya inlägg.
Och jo, kul med leenden och jag har också en sån där surmupp i min närhet. En sån som knappt tittar på en.
Men jag ler och hälsar vidare jag.
Kram på dig.

Helen Erlandsson sa...

>>>Kim, Vilken tur att det finns människor som oss som ler vidare! ;) Kram