Det långa inlägget.. förblir opublicerat. Kanske kommer det en annan gång.
Eftersom jag ska på utbildning med kommande sommarjobb, (som jag för övrigt jobbat sedan 2003) har jag skaffat hundvakt åt Morris som har varit hemifrån ända sedan torsdags! Det slår mig hur fruktansvärt tomt det blir utan honom. På morgonen väntar jag mig att han ska ge mig en blötpuss och vilja gå promenad efter kaffetåren. Jag kommer på mig själv med att undra varför han är så tyst för att i nästa sekund komma ihåg att han inte är hemma.
Jag har ju också vanor med att gå promenader. Så igår var jag bara tvungen att gå själv. Det liksom drar i kroppen och detta invanda mönster gör att jag hela tiden tänker att det är dags att gå ut. Väl ute i skogen upptäckte jag vilken dålig kondition jag har! Morris är ju hane och ska stanna och nosa här och var vilket gör att jag själv hämtar andan, men nu när ingen ville stanna upp så gick jag bara på. Jag har en bra sväng som jag brukar gå ibland. Det är en smal stig som slingrar sig brant uppför ett berg. Jag kämpade och kämpade och gav mig f-n på att inte stanna förrän jag var uppe! Väl uppe var jag tvungen att svettig sätta mig ner en stund så yrseln skulle lägga sig! Men herregud vad jobbigt det var! Ska bli skönt när Morris kommer hem och vill nosa i blåbärsriset.
Detta år har jag fått uppleva en lång vår/försommar eftersom jag var i Borås, när det var som bäst och när alla träd och blommor slog ut. Sedan får man uppleva detta igen då det slår ut senare här.. Kan inte bli bättre! Älskar denna delen av året när allt blåses till liv lika mycket som jag älskar hösten när allt sakta somnar in inför vintern!
2 kommentarer:
Och när du prasslar med en påse i köket undrar du varför ingen nyfiken nos sticker fram.
Jag vet hur det känns... Tomt.
>>>Kim, Mycket tomt..
Skicka en kommentar