En hårsmån från otäckt bett

Promenerade den vanliga lilla stigen fram. Morris gick först och drog lite i kopplet som vanligt. Det var nedför så det var bara att hänga med. Mitt i ett steg tittar jag ner och ser just där jag är på väg att sätta foten en huggorm. Den slingrade och ringlade och verkade en aning skrämd och irriterad. Jag hann inse att just det steget som jag höll på att ta skulle hamna precis ovanpå ormen. Samtidigt drog Morris i kopplet och att försöka stanna hade lett till att jag troligen legat på mage på ormen istället. Så på något vis lyckades jag skjuta ifrån lite extra och landa 1 cm bredvid istället. Jag som vanligvis inte är rädd för ormar lyckades ändå hinna få lite hjärtklappning och väntade mig faktiskt ett bett. Ibland ska man ha tur också..