Gamla dagböcker, brev och foton

Har roat mig med att gå igenom en gammal låda med saker jag sparat genom livet. I den lådan ligger fina brev jag velat spara, foton och gamla dagböcker från barn och tonåren. Det slår mig att man borde fortsatt skriva dagbok! Vilken upplevelse att läsa de nu 20 år efteråt!!

Minnen väller över mig, men det bästa är nog att läsa om sina tankegångar! Speciellt raderna jag skrev strax innan jag skulle fylla 20 år. Jag tyckte livet närmade sig slutet och ifrågasatte vad jag fått ut av de ynka 20 år jag levt!!! Hahaha! Hur tänkte man då?

Jag är glad att jag läste lite från mina dagböcker. Det gjorde mig på något sätt glad. Jo, jag sitter och ler över hur mycket man har varit med om sedan man skrev de där sista raderna. Livets upp och nergångar och hur allting har blivit. Men framför allt.. Hur mycket man har kvar!! Jag ler också eftersom tankarna jag hade då, inte alltid är olika de man har idag, men de kändes ändå så obetydliga. Kanske har man blivit lite klokare i tanken eller så har man lärt sig hantera det på ett bättre sätt?

Men det finns en sak jag känner att jag ångrar nu. Det är att jag slutade skriva dagbok!! Kanske ska man ta upp det igen. Att gå tillbaka och läsa om sina tankar, känslor och händelser är upplyftande. Man känner att man på något sätt utvecklats och gått framåt när man kan säga; "Fan vad vrickad jag var!" Likaväl så finns det många bra minnen som man glömt. De återuppväcks och man får nästan en "aha"- och "just det" upplevelse!

Så idag hyllar jag den personliga och privata dagboken. Den man skriver för hand och inte låter någon annan läsa! Jag måste nog börja skriva igen. Så jag om 20 år kan sitta och skratta och dagens underbara händelser!