söndag 26 september 2010

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det är när man vågar lämna stigar och lita på sin intuition som man finner nya guldgruvor. Detta hände mig bokstavligt talat idag.

Jag packade ryggan med en liten massäck och begav mig ut på nya äventyr i skogen. Min tanke var att följa en led (som troligtvis är ett skidspår och ej lämpat för sommarvandring). Markeringen försvann och jag gick vidare på en annan led i väntan på att det snart skulle dyka upp en skylt med rätt markering. Men nej. Vände efter att ha gått kraftigt nedför i 2 km. Hmm.. 2 km uppför då. Misstänkte vart leden kanske kunde ha vikit av och mycket riktigt fann jag markeringen inne i snåren.

Lyckades följa en igenvuxen stig som visade sig korsa några myrar. Det var nu jag insåg att det är nog bara tänkt att man ska åka skidor på denna dåligt markerade stig. Fick helt enkelt gå runt myrarna men lyckades ändå blöta ner mig upp till knäna. Hittade igen leden igen lite senare. Kom så småningom till en liten vacker tjärn. Velade lite och kunde inte bestämma mig vilken sida av tjärnen jag skulle ta. Nu hade jag ingen aning var leden egentligen gick utan jag litade på mitt lokalsinne.

Valde nog inte bästa sidan men se där i all otillgänglighet lyste det plötsligt alldeles gult av STORA kantareller. Hit hade ingen annan hittat! Stannade och började plocka för glatta livet. Jag hörde att det finns gott om "surr" omkring mig och inser att jag stod precis bredvid ett jordgetingbo! Jag hade nog lyckats störa dom lite grann. Jag fick lite lätt panik när jag såg alla getingar runt mig.

Just på den platsen ligger det nu ett gäng tappade kantareller som jag vägrade försöka få med mig. Lite förvånad över att undkomma utan ett enda stick! Till slut efter att ha korsat ytterligare blötområden, snår, tät skog och kalhyggen kom vi fram! Bara sisådär 3 timmar försenade, men med en stor skörd av troligtvis årets sista gula kantareller!

Nu återstår bara att rensa!! :-)

4 kommentarer:

Kim M sa...

Det där lät lite som ur någon tv-serie. Jag ser framför mig hur du tjoade och tjimmade och kantareller flög till höger och vänster. Men gott att du kom hem igen till slut!

Helen Erlandsson sa...

>>>Kim, Hem kommer man alltid. Frågan är bara när... ;-)

David B sa...

...Och hur.... ....och i vilket skick....;-)

Helen Erlandsson sa...

>>>David, I en pappkartong?