Det är fint med arbetskamrater

-Vad ska du göra? frågade jag BE som satt beredd att åka iväg med en skoter med tillhörande kälke.
-Jag ska ut på Norrskenstur, svarade han så där lite tungt.
-Nä, sa jag. Det ska ju jag! Jag stod där med hjälmen i handen och hoppades han hade rätt. Han tittade på mig och fortsatte.
-Jag stod uppskriven på schemat. Jag har hämtat mat och åker i alla fall ut och förbereder campen. Vi kan väl höras om en stund?
-Ok, sa jag och började parkera in de skotrar som jag nyligen använt för en annan tur. Sedan gick jag och tittade på schemat. Både jag och BE stod uppskrivna på turen, men det var bara en av oss som skulle ha den. Hoppet om att slippa fanns kvar där och jag ringde upp BE som hade kommit fram till campen.
-Har du lust att ta turen? frågade jag lite bedjande. BE suckade tungt och lät tveksam. Vi började diskutera hur vi jobbade imorgon för att komma fram till ett rättvist beslut.
-Okej då, jag kan ta den, sa BE, trots att han började tidigare än mig imorgon.
-Tack snälla, sa jag och kände att benen ville ta några glädjeskutt på väg till omklädningen och hemfärd. Nu ska det bli en skön avslappnad kväll med film, kaffe och snask!