Håll om mig!

Har de senaste dagarna gått omkring och saknat fysisk kontakt. Snälla, håll om mig, kyss mig och bara finns där för mig! Låt dina händer smeka mig tröstande och ömt... Hjälp! Jag håller på att bli tokig! Går jag på krogen nu (vilket jag aldrig gör) är jag ett lättfångat byte! Det är inte alls bra. När jag är i det här tillståndet förlorar jag helt mitt omdöme och förstånd och har lätt för att ta första, som jag tror även, bästa maskulina sak. Måste ta det lugnt. Inget förhastat. Andas. Tänk. Ha inte överseende med något! Alla är inte en tänkbar partner! Men någon liten flirt skulle väl ändå inte sitta fel? Man behöver väl inte bli kär? Eller? Äsch.. Snart dyker det väl upp något kanske...? Men ska man behöva gå och LÄNGTA!?