Slapp i huden

Ok, dags att uppdatera igen… Kom aldrig ut på krogen i lördags… Blev lite för mycket vin och jag somnade i soffan =/ Hoppsan så det kan gå! Får göra ett nytt försök och inte dricka så mycket innan jag ska gå ut.

Söndagen bjöd på promenad med Morris och en riktigt slapp dag i soffan. Trivdes fint under en filt med musik i bakgrunden. Skulle ha städat, men det rann ut i sanden. Det liksom inte kändes så viktigt att städa. Jag skrev en ansökan till ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha och hoppas nu på att turen börjar vända! Då blir det till att packa ihop mitt lilla bohag och dra norrut. Skulle kännas som en nystart i livet… igen… Men på ett positivt sätt. Mina deppiga dagar som har huserat här under en period har till största delen handlat om mitt nuvarande jobb där jag har känt mig behövd när det passar för att sedan bara bli bortkastad och trampad på. FY! Mig behandlar man inte hur som helst, så nu blir de (cheferna) av med mig helt istället.. Och jag ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt myser lite nu när de har problem med att få arbetskraft under en period.. “Skadeglädjen är den sanna glädjen” sa en gammal vän till mig alltid. Det ligger kanske något i det?

Jag upptäckte något kul häromdagen. Jag kunde inte annat än att skratta högt åt mig själv när jag såg min ålder göra sig påmind igen.. Jag stod lutad över en spegel som låg på en byrå, när jag skulle sätta i örhängen. Plötsligt när jag står på det viset och beundrar mina örhängen ser jag en bulldog! Se bilden nedan. Har aldrig tänkt på hur slapp huden i ansiktet har blivit och hur lik jag var Morris när han står böjd på samma sätt! Sådan hund sådan matte… Tar det hela med ro, men tänker på det varje gång jag böjer mig ner efter något.

Ha det bra / Skrynkel-Hille