Min gröna Puch

Jag har en gammal cykel. En Puch.... Säkert 25 år gammal och den är grön metallic. Dessutom har den hela två växlar. Fotväxlar dessutom! Den är jättefin och jag är jättestolt över den. Jag har t.o.m. köpt en ny cykelkorg till den. För de som inte har varit i Örnsköldsvik kan jag tala om att det är sällan man kan bara trampa runt och bara njuta. Nej, antingen får man kämpa och svettas i branta uppförsbackar eller så går det så snabbt utför att man bara har koncentrationen riktad på att följa vägen. Problemet är dessa backar och fotväxel. Man måste trampa bakåt för att byta växel. Vem kom på den briljanta idéen? När man känner att det är dags att växla ner i en uppförsbacke ska man trampa bakåt?! Jag vill ju absolut inte sänka farten ytterligare! Och när man sedan kommer till en nedförsbacke och vill bromsa lite, så får man in fel växel så när man börjar trampa går fötterna runt som propellrar.

Dessutom har jag ett problem när jag cyklar. Vi har inte förärats med en cykelbana på denna sidan stan så man kan ta sig fram säkert. Bilvägen är smal och kurvig och varje gång jag hör en bil bakom mig tänker jag att jag ska köra så nära diket som möjligt. Men det är som om min hjärna är felprogrammerad. För varje gång en bil kommer vinglar jag ut i vägen istället! Det slår aldrig fel. Så nu ska jag testa att tänka tvärtom. Att jag ska köra så nära bilen som möjligt. Fast då kommer jag väl bara grina och svära när jag tar mig upp från diket istället? Men jag älskar ändå min cykel. Den är ju grön, har två växlar och har en riktig tantsadel som passar min tantstjärt!