En lång berättelse om mig

Jag tänkte jag ska berätta lite om mig själv, för er som inte känner mig så bra. Jag växte upp i Fristad utanför Borås med min mamma och storebror. Hade en bra barndom vill jag minnas. Vi var väl den sista generationen som inte hade tillgång till dator och mobiltelefon. Istället sysselsatte vi oss med att bygga kojor, leka i skogen, spela brännboll, leka kurragömma och annat kul man kunde hitta på. Jag tyckte mycket om att vara i skogen och kanske är det därifrån som jag har fått mitt intresse för friluftsliv.

När jag flyttade hemifrån bodde jag en kort tid kvar i Fristad innan jag flyttade in till Borås. Där hann jag avverka några lägenheter… Bodde som längst på samma ställe i två år. En period var jag förlovad i en kille, vi kan kalla honom B.A., som jag var störtförälskad i. Det var kärlek vid första ögonkastet! Men förhållandet blev inte som man från början hade tänkt sig och vi bröt upp.

Ett tag bodde jag ihop med min bästa och äldsta kompis, Elsa. Det är nog ett av de bästa åren i mitt liv. Vi hade otroligt roligt. Det spelade ingen roll vad vi hittade på så blev det bra. Vi kunde bara bli sittandes i köket med en kanna kaffe och prata i flera timmar i sträck. En gång byggde vi lego och var som barn på nytt. Vad vi byggde vill jag inte gå in på här. På våran kylskåpsdörr hängde en affisch av en naken kille som var ursnygg. Och det gamla köksbordet hade blivit ett “gästbord” där alla fick rista in sin hälsning. Vi hade väldigt mycket folk hemma och det fanns gånger som vi faktiskt (förlåt alla gamla kompisar) var tysta och låtsades inte vara hemma för att vi ville ta det lugnt.

Under den här tiden träffade jag J.E. Vi bodde inte i samma stad och hade ett distansförhållande en tid. Det blev inte heller vad jag hade tänkt, så det blev en uppbrytning där också. Vid den här tidpunkten i mitt liv började jag bli trött på mitt liv, så på nyårsafton 1999, just när det skulle slå om till 2000, lovade jag mig själv att göra allt det som jag kände för. Vare sig jag gjorde det själv eller med någon annan. Det blev lite av en brytpunkt i mitt liv. Någon dag in i januari satt jag och tittade på text-tv när jag såg en annons om en billig flygbiljett till Mexiko. Jag hade inte rest så mycket tidigare, men kände att dit vill jag åka. Så jag bokade biljetten och åkte veckan efter. Samtidigt ramlade jag över en ganska dyr men fin lägenhet med sjöutsikt. Vill ha! Och med mitt nya löfte var det bara att slå till!

I Mexiko träffade jag Paul från Kalifornien. Han var 14 år äldre än mig, men vilken karl! Blev jättekär och vi höll kontakten och träffades åter igen i Mexiko. Vi gjorde en resa till Belize och sedan var den romansen över till mitt stora förtret! Jag var inte van att bli dumpad. Det har nästan alltid varit jag som dumpat andra. Men den sorgen gick över också. Bara ett halvår senare träffade jag J.B. via text-tv. Han bodde i Ö-vik och av någon anledning så var jag kär igen och jag flyttade dit. Vi köpte hus på landet, hund, katter och höns. Livet lekte ett tag och livet på landet var trivsamt. Men några år senare kom min rastlösa själ att göra sig påmind. Det saknades något och jag valde att bryta upp. Ett jobbigt beslut, men nödvändigt för min egen del.

Nu bor jag med min hund Morris i en lägenhet strax utanför Ö-vik. Jag har valt att stanna kvar eftersom jag bara älskar naturen här som har så mycket att erbjuda en friluftsgumma som mig. På något vis är det här mer hemma än Borås just nu. Och jag har en gång sagt att jag aldrig flyttar söder om Härnösand, men vi får väl se hur det blir med den saken.

Som jag berättade tidigare har jag bytt bostad många gånger i mitt liv. Likadant med förhållanden. Och likadant med jobb. Under mina 15 år i arbetslivet har jag aldrig haft fast jobb. Jag har alltid tröttnat på det jag har hållit på med och bytt yrken och arbetsplatser. Som längst var jag på ett ställe i två år i rad utan avbrott. Det är också enda gången som jag har haft betald semester. Sedan 2003 har det varit många svängar på vikariat och sommaranställningar på mitt nuvarande tillfälliga jobb (Turistbyrå), men det har varvats med studier, andra tillfälliga jobb och ett eget företag som jag hade kort period. Många arbetslivserfarenheter är positivt, men nu vill jag faktiskt hitta ett tillsvidarejobb och bara få känna att en jämn ström av pengar kommer in på kontot. Har under senare år utbildat mig inom turismbranschen och tror att det är där jag vill stanna.

Som ni förstår är jag en väldigt velig person, som inte riktigt vet vad jag vill. Trots mina 34 år vet jag inte vad jag vill bli när jag blir “stor”. Jag vet fortfarande inte om jag vill bilda familj eller inte. Jag försöker ta dagen som den kommer och blir den för jobbig stannar jag kvar under mitt täcke och drömmer mig bort. För då går det fort över och jag kan möta morgondagen med “nya” ögon. Jag försöker vara ärlig mot mig själv och känna efter vad jag mår bra av och inte. Men det brister ibland. Dumt nog så ignorerar jag ibland min intuition vilket kan leda till kaos inombords. Jag håller det ofta inom mig själv, för jag vill verka stabil utåt sett. Jag har gjort ganska mycket under mina få ;) levnadsår och kan få avundsjuka kommentarer av de som skaffat familj tidigt, men jag kan snegla med avundsjuka på dom också. Konstig värld man lever i… Ensam är inte alltid stark!

En eloge och tio rosor till Er som orkat läsa igenom hela den här texten! Den blev visst lite lång.. Nu ska jag gå kvällspromenad med Morris.

God Natt på er!